• Tillbaka

    Nirvan Richter, 27 augusti 2014

    Det var ett tag sedan sist, eller sedan senast får det nog bli. Jag kom liksom av mig, saknade drivet och tyckte det var skönt att släppa bloggen ett tag… åkte sedvanligt till Italien, bara var… och pluggade italienska.

    Nu är det skönt att vara tillbaka i rutinerna igen. Funderar på bloggen… har hållit på i tre år; i början många korta inlägg, successivt färre men längre. Vi döpte den till Nirvans tankar för att den skulle rymma hela livet – tankarna bakom saker har alltid intresserat mig mer än sakerna i sig själva; inte av filosofiska skäl, utan rent pragmatiskt i längtan efter ett gott liv.

    För tre år sedan, hade jag som sommarlitteratur till Italien tagit med Den tibetanska dödsboken; på fjärde dagen miste jag min son Victor och döden blev en brutal realitet som kom att fylla såväl mitt varande som mina tankar. Och därmed bloggen.

    Och nu då? Jag vill skriva om det som känns viktigt.
    Det svenska designklimatet rymmer en sprudlande kreativitet och ett imponerande fokus som man lätt kan ryckas med i… men efter en tid kan man också konstatera att mycket handlar om ego och yta, ett slags fasad, i värsta fall för att slippa möta livet på ett djupare plan.
    Inom meditationsvärlden använder man ett begrepp – resonans – för att beskriva hur grundad man är som människa; typ, är det någon hemma bakom fasaden?

    Design är viktigt. Men det som försiggår bakom fasaden är ändå viktigare – för livsklimatet på vår planet, och därmed för designen. Det är det min blogg handlar om. Helt enkelt konsten att vara människa – förhållningssätt till liv och död, medvetandetillstånd, identitet, kärlek, sexualitet, kreativitet… var sätter man gränsen? Helst vill jag skriva om, just det… mina tankar, fritt som de kommer innan jag ens hunnit tänka dem.
    Brutalt sant, läskigt… och ibland kanske bara för mycket… Vad känner du?

    Reflektioner från läsarna


    Eva-Lena skriver: 27 augusti 2014 kl. 17:56
    Ok! Första inlägget någonsin. Varför följer jag din blogg? 1. Var på bomässan i Karlskrona år 1990( nånting )och ville inte lämna Norrgavels inredda lägenhet, det visade sig att det var många som blev imponerade och tagna av denna känsla i den inredningen. Sedan dess har jag förundrat varit nyfiken hur man kan förvalta detta företag både kommersiellt men också bibehålla en filosofisk och ärlig kreativitet med att överleva och undvika trender. Är smålänning(bor på Gotland) men passerar Lammhult då och då, när jag upptäckte din blogg blev jag glad att kunna följa även dina tankar och livsvandring. Fortsätt gärna!


    Ann skriver: 27 augusti 2014 kl. 19:02
    Den yta som du pratar om i designvärlden är inte endast där allena rådande, den pågår på nått sätt överlag i vår tid. Vad hände när blev det så viktigt med yta och så oviktigt med innehåll? För en tid sedan ringde de och ville ha mig tillbaka som prenumerant på en inredningstidning, när jag sa att jag inte var intresserad frågade de varför. För att varje tidning har samma innehåll, för att varje sida ser lika dan ut, för att likriktningen är total och ointressant, blev mitt svar. När du frågar dina läsare säger jag som bara läst detta inlägget skriv om förhållningssättet till livet och döden och skriv det som just då är riktigt och sant för dig.

    Christina skriver: 27 augusti 2014 kl. 19:50
    Livet är ju livet med alla dess skiftningar, jag tycker att du nyanserar dem bra och enkelt. Allt bara är och vi med dem och just det kan jag läsa i din blogg. Ärligt, kärleksfullt och nyanserat är ord jag vill nämna. Tack för att du delar, din blogg berör!

    Gunilla skriver: 27 augusti 2014 kl. 20:36
    Jag älskar att tänka på att det i dina möbler finns en “själ”. Att det är så för mig beror på att jag följer din blogg och av denna förstår av innehållet i denna att det inte bara är yta i en möbel från Norrgavel. Det kallar jag varumärkesbyggande. Fortsätt i samma stil.

    Malin skriver: 28 augusti 2014 kl. 07:37
    Om din blogg, bara gillar den mycket kan inte beskriva varför och just därför är den bra. Oförutsägbar och utan yta.

    Malin skriver: 28 augusti 2014 kl. 13:34
    Är långt ifrån en grundad själ – men försöker att arbeta med mig själv och påminna mig om vad som är viktigt för mig. “På riktigt”. Eftersom såväl jordens som mina resurser är begränsade vill jag bli bättre på att hushålla med dem. Med ett stort inrednings- och designintresse har jag ibland svårt att inte köpa de där nya trendiga sakerna som jag egentligen inte behöver. Det är lätt hänt att jag lägger den där helgen på att göra om hemma istället för att skratta och leka med barnen. Helt klart slöseri med både mina och jordens resurser. I din blogg presenterar du ett alternativt förhållningssätt till livet och jag tycker att ni med Norrgavel visar hur man kan omge sig med vackra saker på ett mer hållbart sätt.

    Greta skriver: 2 september 2014 kl. 15:54

    Oj, Nirvan som så ofta väcker och berikar din text mig. Jag har sagt det förut jag säger det igen – samla dina texter i bokform.
    Du skriver i ditt inlägg att du helst vill skriva om, just det….dina tankar, fritt som de kommer innan du ens hunnit tänka dem. Gör det, för för mig blir du då sann mot dig själv och då även mot oss som tar del av dina inlägg, du förmedlar kunskap om just det så svåra och komplexa som konsten att vara människa. För somliga kommer insikterna snabbare för andra tar det bara lite längre tid – vår jordmån kan och ser lite olika ut.


    Jag delar din uppfattning att design är viktigt men vad som försiggår bakom fasaden viktigare. Själv ser jag design och konst som verktyg/delar av för att just utveckla och medvetande göra mig som individ och som medmänniska men också som delansvarig i naturens sammanhang.


    Jag tänker så här: Ibland kan det vara svårt och också vissa gånger helt osynligt att förstå varför jag väljer att tex skapa eller designa något ,är det för att jag vill att min produkt ska hålla länge under lång tid eller är det den energi och flöde som jag känner i processen – mitt eget välbefinnande, eller är det mitt ego som behöver få bekräftelse ifrån min omgivning när skapandet är klart…jag tror att det definitivt inte stagnerar min utveckling med blandade motiv. Jag behöver mixen.
    Själv intresserar jag mig för inredning, blir glad av vackra saker men det betyder inte att jag måste inreda mitt hem med en massa saker. Jag har valt även om jag står öppen för att ta del av olika inrednings magasin att välja med omsorg och eftertanke de saker som ska omge mig, de ska hålla länge, jag vill och har dem länge, jag använder dem och jag blir glad av dem. Jaa faktiskt är det så att jag kommunicerar med dem. Allt hänger ihop.
    I sommar när jag byggde en konst utställning i Visby reste jag ner till Körsbergsgården där köpte jag en kruka som jag visste att jag skulle ställa i ett av mina tomma fönster. När jag kom hem ställde jag krukan på fönsterbrädan, tänkte först, vad ska var i, men bestämde mig snabbt för att den skulle få vara tom. Det kändes rätt, det visade sig vara rätt – den tomma krukan tillåter och tar emot mina tankar:) Underbart med krukor som kan kommunicera:)


    Tillbaka till bakom fasaden. Utan tvekan tror jag för att vi ska bli människor som utvecklar vårt “bakom” med ett innehåll av äkthet men också att vara sann mot sig själv kan motiven för att nå dit vara av skilda arter, även egot och bekräftelsen är ok för mig och kanske också en nödvändighet för att vi ska nå förståelse över vad som är äkta och sant bakom fasaden. Proportionerna kan vara olika från individ till individ det beror vart vi befinner oss men också som jag skrev tidigare – vi har lite olika jordmån:)


    Att få dela av andras reflektioner och tankar är onekligen ett ytterligare verktyg för att jag som individ ska utvecklas och uppnå ökad förståelse för livets komplexitet. På samma sätt som goda samtal och texter berikar och fördjupar mig har bilden samma kraft. Jag tänker många gånger på den blå/orangea akvarellen du tog med i ett tidigare inlägg, den visualiserar jag många gånger till – den ger mig energi men får mig också att stanna till eftertanke.


    För mig finns två svar, fortsätt skriv Nirvan just som du säger, fritt som det kommer innan du hunnit tänka…..och komplettera gärna i bokform..

    Nirvan skriver: 5 september 2014 kl. 10:34
    Varmt tack för all er återkoppling. Jag tar den till mig och ser vad som kommer ur det. Och… i dessa könsmaktsordningens dagar… hade varit kul med kommentarer också från er män ;)

    Victoria skriver: 12 mars 2015 kl. 07:32
    Här en liten tanke-hälsning från en gammal student till dig. Jag gjorde ett skåp på Hardebergaskolan med din handledning för mer än tjugo år sedan (det känns som igår). Det skåpet betyder mycket för mig (min bror gjorde också ett, med handsnidade tulpaner på skåpdörren). Jag ville göra lådor till, och du sa att jag skulle göra dem som pensionär, jag hoppas fortfarande göra dem innan dess!
    Jag kommer tillbaka till din blogg då och då när det för tillfället finns något i min tanke som söker.. Går just magistern på konstfack och känner ofta mättnad på “saker”, vilket givetvis kan gå på tvärs när det är just skapa jag gör.
    Tänker...
    Och så önskar jag att jag en dag får möjlighet att kunna ha råd med Norrgavels fantastiska möbler!


    Nirvan svarar: 13 mars 2015 kl. 14:09
    Hej Victoria, minns ett syskonpar och tulpan-luckor :)
    Mättnad på “saker” känns som en bra grogrund för att göra riktigt bra saker – det kommer alltid att behövas.


    Victoria svarar: 23 mars 2015 kl. 12:54
    Jo, det har du rätt i. Och jag finner mycket ro i den tanken. Frågan är vilka saker som verkligen behövs, och vad något det innebär att något betyder mycket för oss. Tyvärr är svaret inte uppenbart och kanske också flytande för mig. Ibland blir det ett trassligt nystan, svårt att reda ut. Jag tackar därför igen för platser som denna blogg där jag upplever att tanken är fri att vandra
    Soliga hälsningar