Ellen MacArthur / Cirkulär ekonomi, äntligen!
Nirvan Richter, 31 mars 2013
I veckan som var hölls ett välbesökt seminarium om cirkulär ekonomi uppe på KTH. För mig är begreppet ganska nytt men innehållet något jag längtat efter och arbetat för ända sedan mitten av sjuttiotalet. Att jag efter arkitektexamen på KTH bytte yrkesinriktning från hus till möbler hade att göra med insikten att strävan mot en grön planet ”inom systemet” var dödfödd i en kultur som satte priset på 1l råolja, lagrad av naturen i miljoner år, lika med några få minuter av människans arbete. Jag sökte en nisch där jag konsekvent kunde arbeta med ekologi som ledstjärna och beslutade gå ned i skala för att därigenom kunna greppa hela processen från vision till möte med dig som kund; i övertygelsen att fler tänkte som jag. Så kom Norrgavel till.
Tecknad bild från panelsamtal av Jenny Soep, Drawing The Experience
Seminariet arrangerades av KTH i samarbete med bl a Cradle Net, som är en politiskt och religiöst obunden ideell förening för individer, företag och organisationer som vill ställa om sin verksamhet till en cirkulär ekonomi enligt Cradle to Cradle-principen. Talare var Ellen MacArthur som 2006 satte nytt världsrekord i ensamsegling nonstop jorden runt på 71 dagar. En makalös bedrift; 71 dagar av total närvaro då hon sällan sov mer än en timme åt gången, ibland två, aldrig mer än tre och som regel dagtid eftersom nattseglingen krävde ännu mer.
Hennes historia fick mig att tänka på astronauten Armstrong som grät ute i rymden över hur vi människor behandlar vår planet. 2009 startade hon the Ellen MacArthur Foundation som på kort tid nått extrem spridning av visionen om en cirkulär ekonomi (i kontrast till dagens linjära); bl a har hon initierat en rapport som mycket tydligt visar att ett cirkulärt produktions-/konsumtionssätt skulle minska råvaruuttaget samtidigt som det redan idag vore lönsamt såväl på företagsnivå som globalt. I en andra rapport har man låtit kartlägga produktionscykler i förpackningar samt energiinnehåll i matrester samt jordbruks- och mänskligt avfall.
Om nyttan nu är tydlig. Och alltfler inser det. Vad är det då som håller tillbaka? I den efterföljande paneldiskussionen belystes bl a trögheten i de politiska och ekonomiska strukturerna samt att det förstås finns starka krafter som lever gott av att det gamla linjära tänkandet består.
Till höger Ellen MacArthur och Anders Söderlund från Det Naturliga Steget, tillika styrelsemedlem i Norrgavel
Spännande var exemplen som finns redan idag; Michelin har börjat hyra ut lastbilsdäck (ansvarar därmed för recycling), Renault leasar ut lithiumbatterier till sina hybridbilar (därmed medansvarig för resurseffektivitet och återbruk) och företag som i stället för att sälja belysningsarmaturer, tillhandahåller en bestämd ljusstyrka/arbetsplats, el inkluderad (alltså i producentens intresse att hålla anläggningen resurssnål och teknikuppdaterad).
Alla Norrgavels möbler tillverkas av material som ingår i naturens egna kretslopp och att Norrgavel Vintage finns på hemsidan är ett statement. Att köpa tillbaka, förnya och sälja igen kostar än så länge för mycket… men vi har talat om att leasa ut möbler till offentlig miljö, där vi själva tar på oss ansvaret att hålla dem i god form. Att Norrgavel förknippas med den nya tidens idéer gör mig oerhört glad. På en förfrågan från Cradle Net intogs den efterföljande middagen för dess styrelse, seminariets arrangörer och panel samt inte minst Ellen MacArthur vid Norrgavels bord nere i butiken och jag gavs möjlighet att dela med mig av vår historia.
Reflektioner från läsarna
Ronnie skriver: 1 april 2013 kl.12:12
Det känns naivt att tro på en “hållbarhet” beträffande människans framfart på denna planet. Hon sprider sig likt.. något helt okontrollerbart..
Hon tog den förbjudna frukten (oljan och industrialiseringen av livet!) och saknar kunskaper om hur denna låter sig styras i förhållandet till planetens egna inneboende förutsättningar.
Alltså finns det ingen egentlig “frihet” att göra vad man vill.
Förutsättningar..hennes “mission” är att ta till.
Ekologi låter fint och känslomässigt stort.. men att tex släcka ljuset en timma…. skvallras väl.. om var människan som varelse är på väg.
En okontrollerbar egoism.. förmår ingen att hantera.. förrän planeten visat sitta rätta ansikte och påvisar ett slutet systems krav…
Nirvan svarar: 2 april 2013 kl. 10:51
I perioder hemfaller jag också åt desillusion. Till del kan jag se det som ett val, att fokusera på det negativa eller på det positiva, att ge upp eller att fortsatt stödja det som känns bra. Tillvaron är inte svart eller vit och beroende av dagstillståndet (för att inte säga tim-, minut- eller sekundtillståndet!) så ser, åtminstone jag, samma sak på helt olika sätt. Med medvetenhet, upplever jag det möjligt att mer och mer släppa rädslan och istället agera utifrån kärlek.
Helt kort feedback på det du skriver. Befolkningsutvecklingen är skrämmande idag men kommer, t f a ökad levnadsstandard i tredje världen, enligt forskare att plana ut redan vid detta sekels mitt. Oljan och i förlängningen hela kemikaliesamhället skrämmer mig, den är precis som du skriver utanför vår kontroll.
Jag ser hopp i att alltfler visar nyfikenhet på hur naturen fungerar och försöker att arbeta med i stället för mot den, t ex biomimiken. Ekologi inte bara låter fint, det ÄR fint. Och fullt möjligt. Och, ja, det handlar om något helt annat än att släcka ljuset en timme. Att egoismen är okontrollerbar, är inte min uppfattning; den är en stark drivkraft i ett omedvetet/omoget människostadium, men löses upp av sig själv då människan fördjupar sin kärlek. För mig är det ytterst detta livet handlar om.